Jobbig dag.

Idag är det en jobbig dag så jag vill börja med att berätta nåt positivt. Jag har gjort klart en kurs till i skolan. Matte A. Skönt att få det överstökat! Nu är två punkter på listan klara och det är två kvar =) En annan god nyhet är att idag trappade jag ner till en kortisontablett (5mg), så om en vecka är det slut på det helvetet. Hallelujah! Problemet är ju bara att det återstår ett helvete. Nämligen cellgifterna. För en vecka sen exakt så blev jag dålig. Först trodde jag ju att det var magsjuka eller matförgiftning eller nåt sånt, för jag mådde så extremt illa och det kom så plötsligt. Men jag kan säga nu en vecka senare att det måste vara på grund av puri-netholen som jag mår så dåligt. Jag kan inte komma på nåt annat som skulle kunna påverka på det viset (och nej jag är inte gravid:P). Jag vet inte om det är nåt mer än illamående, för det är så intensivt hela tiden att jag inte har chans att märka av några andra biverkningar. I helgen var jag ju hemma och mådde dåligt. Och i måndags, tisdags och onsdags upprepade sig samma sak. Jag ställde klockan på sju för att kliva upp och åka till skolan. Men varje morgon mår jag så kolossalt illa att jag får börja med att medicinera mot illamående, ställa fram klockan en halvtimme, och sen sova om och om igen tills tabletten tagit och jag kan kliva upp. På måndag resulterade det i att jag var i skolan klockan elva. Tisdag och onsdag kom jag dit klockan tio. Inte nio som jag ska alltså men jag är imponerad av mig själv att jag tar mig dit överhuvudtaget. Saken är ju den att det fungerar inte i längden att komma så sent. Lösningen jag kommit på är att ställa klockan på fem för att ta en tablett mot illamående, och sen klara av att kliva upp klockan sju. Eller så kanske man borde ringa Östra och fråga hur länge man ska stå ut för att det eventuellt ska ge med sig. Har ingen lust att ge upp puri-netholen när jag lagt så mycket tid och ork på att börja med cellgifterna. Jag vill inte känna att allt kämpande, illamående och missade skoldagar ska ha varit förgäves.. Det kan ju kanske bli bättre liksom. Idag i och för sig så tog jag mig inte iväg till skolan. Jag mår så grymt jäkla illa på morgonen. Och idag märkte jag att det gör jag hela tiden om jag inte tar nån tablett emot det. Jag tog ingen tablett mot illamåendet i morse eftersom jag inte skulle nånstans. Men klockan tre i eftermiddags när jag halvlegat i soffan med hinken i högsta hugg i mer än tre timmar så gav jag upp och tog en. Så jag har i alla fall klarat av att vara uppe resten av dagen. För det blir bättre men det blir inte helt bra. Och det känns inte så bra att behöva ta minst en sån tablett mot illamående om dagen heller. Jag vet ju inte hur dom påverkar kroppen.. På förmiddagen så körde älsklingen ner mig till Läkarhuset för att ta prover (jag orkade inte åka in till Östra och ta dom idag utan bestämde själv att jag tar dom i Stenungsund och så får dom skicka dom;P). Och det gick ju sådär, jag brukar inte klaga men det är väl sinnesstämningen som gör det kanske. Sköterskan la fram två rör, ett grönt och ett gult. Jag blev lite fundersam för jag hade för mig att det brukade vara ett grönt och ett lila. Men man litar ju på att folk vet vad dom gör och vill inte påpeka saker så jag sa inget. Skönt nog så fick sköterskan träff på första sticket (jag är svårstucken så det kan bli många stick ibland..), men när hon skulle sätta på etiketterna på rören så hade hon tagit fel rör. Det skulle ju varit ett lila! Vackra tankar for genom mitt huvud för att jag inte sagt nåt. Hon bad om ursäkt hundra gånger och var helt upprörd. Men jag sade åt henne att sticka igen, så hon stack mig igen på exakt samma ställe som innan! Och /&¤#%¤&%/(& vad ont det gjorde. Och så kom det inget blod. Så hon fick vackert byta nål igen och så stack hon en bit ut på armen istället i ett tunnare skäl som oftast spricker. Men hon kunde fylla det lila röret där i alla fall. När hon drog ut den nålen blev det blodbad, det bara rann längs armen. Hejja tänkte jag som var lagom imponerad vid det laget. Och nu sitter jag här hemma och har två fina blåmärken i armvecket och hela armen gör ont när jag rör på den. Jag som aldrig nånsin tycker det är jobbigt att ta prover annars. Och tur är väl det;) Eftermiddagen och kvällen har jag spenderat med att titta på alla "Himlen kan vänta"-avsnitt på SvtPlay. Och har därmed alltså grinat halva kvällen. Vissa grejer där träffar mig så hårt, + att jag är lite deppig idag så det är väl bara bra att gråta lite. I morgon ska jag tvinga iväg mig själv till skolan igen. Jag har så himla mycket jag måste göra så det är bara att kämpa på..
Love K