Inge bättre alls.

Tiden masar sig fram. Såg nyss att jag inte skrivit här sen i måndags, men det känns som att det var igår. Ingenting händer. Inget är annorlunda mot hur det var för en vecka sen. Eller jag har ju faktiskt gjort två saker. Det ena är att jag på nåt mirakulöst sett orkade åka buss in till Göteborg i tisdags för att träffa J. Vilket var väldigt trevligt!:) Det som var mindre trevligt var att jag satt och svalde spya hela vägen dit och hem. Fy faan vad illa man kan må.. Den andra saken är att jag och F åkte in till Göteborg igår eftermiddag för att kolla på en lägenhet som vi fått erbjudande på:) Den var helt okej och F vill tacka ja. Det måste inte innebära att vi får den för det är fler spekulanter. Men jag tvekar som vanligt (fast jag egentligen verkligen vill ha en lägenhet i Gbg, men jag är ju våg liksom:P). Det är väl det att jag mår så jävla dåligt på alla sätt just nu att jag för det första inte är glad fast jag borde vara det, och för det andra inte känner att jag borde ta såna här viktiga beslut när jag är typ borta i huvudet. Å andra sidan så kommer jag aldrig kunna ta ett beslut utan att vela fram och tillbaka, så det är väl bara att chansa och bestämma sig. Lägenheten var bra men det är allt runtomkring som oroar mig. Lilla jag från vischan har ju inte bott i stan förut. Vart handlar man mat? Kommer jag våga gå mellan lägenheten och spårvagnen själv när det är mörkt? Vart ska jag ta mina blodprover då? Kommer jag känna mig mer ensam i Göteborg bara för att det bor fler människor där? Fast den viktigaste frågan är väl om vi har råd. Men både jag och F tänker nog att det ordnar sig, det har det alltid gjort hittills. Det är inte alltid en dans på rosor men det går. I vilket fall så ska vi svara imorgon och antagligen så blir det väl ett ja. På tal om nåt helt annat. Mediciner. Ni kanske undrar hur det går med puri-netholen? Svar: DET GÅR SKITDÅLIGT!!! Varje morgon vaknar jag runt femtiden och mår jätteilla. Då tar jag en zofran och lägger mig ner och somnar om igen. Så sen när jag vaknar igen mår jag lite bättre. Lite bättre = det går att sitta upp och röra sig och äta lite utan att må allt för illa. De senaste veckorna har det sett ut så. Eftersom att jag trappade ner dosen i måndags och det tar 4-5 dagar för medicinen att "verka" så kom jag på igår att nu borde jag ju märka nån skillnad, alltså om det har blivit bättre. Så jag bestämde mig för att inte ta nån zofran när jag vaknade idag. Utan istället se hur jag faktiskt mår (det är ju lite svårt annars när man medicinerar mot biverkningarna). I morse vaknade jag vid tio och det tog en halvtimma innan jag förmådde mig att ta mig ur sängen pga illamåendet. Efter lite om och men så gjorde jag en smörgås till frukost och satte mig i soffan, väldigt omotiverad till att äta nåt över huvud taget. Jag laddade en stund och tog sedan en tugga. Det gick okej. Tog en tugga till. Det gick okej. Sen skulle jag ta en puri-nethol med ett glas vatten innan jag fortsatte smörgåstuggandet. Och där gick det inte längre. Tabletten hann ner i magen och vända typ. Max en minut efter att jag tagit den lyckades jag grabba tag i min hink och sen kom allt upp och lite till. Jag spydde och spydde och spydde och spydde. Hejja..! Kruxet är att i vanliga fall om man mår illa så brukar det bli bättre om man spytt en gång. Men inte då, det blir snarare ännu värre. Efter den ordentliga spyattacken blev jag helt slut och så ville jag inte genomföra min plan längre utan jag tog dubbel dos zofran och gick och la mig. Nu har jag vaknat till igen och mår lite bättre. Svalde en ny puri-nethol för ett tag sen och nu går det bra (den förra hann ju inte så långt liksom:P), ska försöka få i mig nåt att äta också om en stund. Men summan av det här är då att jag ska fortsätta ta zofran när jag vaknar på morgnarna och ringa Östra på måndag och säga att det inte är bättre av att jag trappat ner dosen (uppenbarligen). Det jobbigaste med allt det här är att det tär så hemskt på mig. I flera veckor nu har jag mått så här illa och det är inget vanligt illamående. Det är ett fruktansvärt jävla illamående som aldrig går över. Som att vara spysjuk HELA tiden. Tack gode gud för att zofranen hjälper lite annars hade jag spytt ihjäl mig vid det här laget. Idag tror jag att jag har lite feber också men jag är ju förkyld så det har nog med det att göra. Nu ska jag lägga mig ner i min sjukstation (madrass på golvet) och njuta av det fina vädret genom fönstret..

Love K