Nåt att vara glad över..

Kolla vilken gullig bild mamma har skickat till mig. Det är Rex med en av mina före detta tofflor;)

Idag har jag varit hos läkaren. Och sammanfattningen är väl att jag är lite chockad. Än.. Själva färden dit i morse i snöstorm på E6 var inte så trevlig, jag höll andan hela vägen:P Det är tur att F som körde inte bryr sig om att jag sitter bredvid och är livrädd, haha xD Vi var där lite innan och så kom doktor A och hämtade mig. Först gick vi igenom allt vi sa förra gången, att det stämde och så. Sen skulle det avföring-antecknas (fint ord;P). Förra gången hade jag tydligen sagt att snittet på antal toalettbesök om dagen (nr 2 alltså) var 4. Och idag har det ju tyvärr ökat till 6-8 ungefär.. Inget jag själv ser som särskilt negativt eftersom att jag vet att det kan vara mycket, mycket värre. Och jag mår inte direkt dåligt heller förutom att jag har ont i magen och är trött. Slem blev det ja på och blod nej. Provsvaren visade att trombocyterna var för höga eller nåt sånt. Och av det lilla (enligt mig som är van att gå med ett skov och må skit aslänge innan det görs nåt åt det) så säger doktor A att kortison ska sättas in för att stoppa det påbörjade skovet + att jag ska börja med Imurel (lågdosering cellgifter). Och där satt jag med ögonen stora som tefat ungefär. Jag förstår varför det blir såhär och varför vi gör såhär. Det är hur vettigt och logiskt som helst. Men jag är inte van vid så snabbt agerande och att man får scheman för mediciner o.s.v. På det sättet känns det bra. Att man vet att dom bryr sig om en. Men jag var inte på nåt minsta lilla sätt beredd på att börja äta kortison nu! Herregud. Doktor A sa det att han gillar inte mitt mönster (att jag blir sjuk samma tid varje år och har så upprepade skov), så därför ska jag börja med Imurel för att förhoppningsvis få må mycket bättre och slippa äta kortison. Mina järnvärden var låga igen, så dom la mig i ett rum och gav mig en extra stor dos järn intravenöst i en kvart. Så var det klart också. Alltså det är så sjukt effektivt på den där avdelningen. Jag blir så imponerad.! Jag frågade om alkoholen också innan jag gick. Och så länge jag inte dricker tio liter sprit på en gång eller dricker varje dag så var det ju självklart att jag fick festa ibland tyckte han. Haha:) Så ja. Det var väl så det blev. Som sagt så är jag fortfarande i chocktillstånd eftersom att jag inte var förberedd alls på nåt av detta. På vägen hem blev jag lite ledsen men på nåt underligt vis samlade jag mig och åkte till skolan och klarade av att vara där hela eftermiddagen *stolt*. Efter skolan var jag ner med E på apoteket och storhandlade mediciner. Kommer kännas konstigt att ta alla piller i morgon.. Jag är rädd att gå upp mer i vikt också. Jag vet inte hur jag skulle hantera det. Men tydligen så kan man må väldigt dåligt av Imurelen i början så jag kanske spyr under halva kortisonkuren och inte lägger på mig nåt. Fast det hoppas jag i och för sig verkligen inte för då kan jag inte gå till skolan. Det känns också tungt. Jag vet inte hur det ska gå nu. Men jag har pratat med lärarna så dom vet hur det ligger till, och så är det bara att hålla tummarna och hoppas att jag orkar kämpa på.!:) När ansiktet sväller upp så kommer jag antagligen inse hur det ligger till och bryta ihop. Men då är det bara att komma igen.. Nåt av det värsta är att jag inte ska träna under kortisonveckorna. Så nu blir det vare sig dragkamp eller styrketräning på sex veckor.. Suck.. Alltid ska nåt sätta käppar i hjulet.. Jag hoppas bara att jag kan få må bra sen i vår. Att det kommer kännas "värt det". För jag räknade ju ut att om jag äter kortisonet nu och klarar mig utan sen, så kommer jag ta studenten utan hamsterfejs!!!
Man måste ju hitta nåt att vara glad över..

Love K

Ont i ryggen!

Usch vilken dålig dag det har vart idag. Efter att jag och C var och tränade i söndags så kan jag säga att träningsvärken satt där den skulle igår. Men idag var det mycket bättre, överallt utom i ryggen på vänster sida.. Hela jäkla dagen har varit en plåga. Och det här är inte träningsvärk, det här är pain! Det konstiga är att jag inte gjorde illa mig eller gjorde nåt som kändes konstigt när vi tränade. Så jag vette fasiken vad det beror på. Men ont har jag i alla fall och som jag redan sagt så har dagen varit en enda lång plåga. Fast jag blir stark i benen för jag kan bara lyfta upp saker från marken genom att göra benböj;P Hela dagen har jag hoppats att det ska släppa för det var dragkampsträning ikväll som jag så himla, himla gärna ville gå på. Jag stannade ju hemma förra veckan för att plugga vilket kändes skit. Men jag fick tillbaka provet idag och hade 34 av 36 poäng, alltså mvg:) Så det var väl bra på ett sätt. Men jag ville verkligen träna idag. Och det tänkte jag också hela dagen, att det skulle gå bra och att jag skulle träna och att det kanske ändå bara var träningsvärk. Innan vi slutade så bad läraren mig att bära in alla blommor i kylen. Och det är väldigt många stora vaser och hinkar fulla med vatten och blommor som ska bäras, alltså så är det ordentligt tungt. I vanliga fall är det inga problem. Men usch vad ont det gjorde idag med ryggen och allt. Envis som jag är så säger jag inget till läraren heller för jag vill inte klaga. Utan jag biter ihop och bär alla blommor dit dom ska. Och herrejösses vad ont det gjorde. När jag var färdig så var jag helt kallsvettig och yr för att den där satans jävla muskeln eller vad det är gjorde så förbannat ont!! När jag kom hem bad jag älsklingen att känna på ryggen och han klämde och kände försiktigt och jag som är så himla smärt-tålig grät av smärta =/ Jag som aldrig beklagar mig eller visar att jag har ont har varit alldeles förstörd idag.. Jag hoppas verkligen att det är bättre i morgon för annars vet jag inte vad jag ska göra. F tyckte att högra sidan av ryggen kändes helt som vanligt (och där gör det ju inte ont alls), men vänstra sidan var alldeles bucklig och sned och kändes konstig. Han trodde att några nerver nog är i kläm också, så jag vet inte vad jag har lyckats med.. Oflyt som vanligt:P Förlåt att jag bara beklagat mig igenom ett långt inlägg, men det behövdes.. I morgon ska jag till läkaren på Östra. Håll tummarna för mig!!
Love K

Trivs som fisken i vattnet.

Här sitter jag och laddar upp lite för floristvecka nr 3. Det känns mycket bättre nu med läraren och några av tjejerna i klassen är riktiga guldkorn:) Så jag trivs som fisken i vattnet och mår mycket bättre psykiskt än jag gjort på väldigt länge. Fysiskt så hade jag ett bakslag i veckan med lite slem och pga av det ett sammanbrott. Dagen efter var jag jättedålig med illamående och en fruktansvärd trötthet och huvudvärk. Jag låg nerbäddad i soffan med gardinerna fördragna och orkade inte röra mig ur fläcken på flera timmar. Vet inte vad det berodde på=/ Ont i magen har jag ganska mycket nu men det bekommer mig inte så mycket. På onsdag förmiddag ska jag till min läkare på Östra, och jag har redan börjat skriva ner frågor på ett papper. Det blir så lätt att man glömmer allt när man väl är där annars;) Jag hoppas på att få klartecken till att få dricka lite alkohol ibland om jag vill. Har ju varit helt nykter nu i tre år, vilket jag tycker är bra och det är jag stolt över. Men det skulle vara skönt att få dricka lite ibland om jag vill, och inte ha totalförbud. Jag har inte haft den diskussionen med min nya läkare än, men min lever har ju varit bra nu i nästan ett och ett halvt år tror jag. Så jag får se vad han har för syn på saken.! Igår eftermiddag/kväll var min nyfunna vän E hos mig och vi lagade tacos och pratade massor och lyssnade på musik. Jag fick barnfilmen SnowDogs av mamma i julklapp också och den halvtittade vi på. Den var verkligen "barnslig" men vissa saker kunde man inte låta bli att gapskratta åt;) "Höömmm....." Haha xD Senare på kvällen var D förbi också och hämtade sitt minikylskåp som vi lånade när kylskåpet gick sönder. Han stannade och umgicks lite vilket också var trevligt!:) Idag har jag sovit, suttit i soffan iklädd t-shirt och raggsockor och målat naglarna och spelat gitarr. Nu på kvällen tittade jag på Hope for Haiti. Usch vad hemskt det är här i världen. Jag har bestämt mig för att köpa ett jättefint armband från kyssjohanna, där pengarna går bla till röda korset. Armbandet fanns tyvärr inte i lager nu men jag ska beställa hem det så fort det går. I morgon ska jag gå upp vid tio och klockan tolv ska jag gå med en tjej från dragkampen ner till "holken" och träna lite. Eftersom att jag inte hållit på med dragkamp så länge så är min teknik ungefär lika med noll. Och då blir det perfekt att vara med och tjuvträna lite och ev få lite råd och tips. Älsklingen är i Tyskland så jag har varit ensam hemma sen igår. Det bästa när han är borta är att jag får heeeela sängen för mig själv. I vanliga fall får jag liksom inte ligga mitt i sängen och fläka ut mig;P Hehe! Nu ska jag gå och sova i den stora sängen själv för sista natten på ett tag, för i morgon kväll kommer ju hjärtat hem!<3

Floristutbildning 2:a veckan.

Nu tänkte jag lägga ut lite bilder på saker som jag gjort i skolan den här veckan. Har börjat ta kort på nästan allt jag gör nu för då kan jag se senare hur mycket duktigare jag (förhoppningsvis) blivit senare i kursen;)

Dekorerad Blomma.


Begravningsbukett.


Låg begravningsdekoration.


Eller "igelkott" som jag kallar den;)


Bordsdekoration.

Ja det var det som jag tagit kort på. I morgon har vi marknadsföring så det här var all floristik för den här veckan =)

Love K

Helgen har gått undan!

Oj vad den här helgen har gått undan! I ett nafs så är det måndag igen i morgon. I morse drömde jag en ovanligt konstig mardröm och när jag vaknade till så bestämde jag mig för att det var dags att gå upp. Ville inte sova mera;P Så jag satte mig i soffan och fick för mig att jag skulle plugga (vet inte vad det var för fel, antagligen hade jag inte vaknat än;P). I en timme satt jag och skrev om Judendomen, tills magen kurrade och det var dags för frukost. Efter det tog jag bussen ner till torget för att leta efter en ny foundation på kicks. Men idag verkade vara ett osmart val för efter en halvtimme hade den ensamma och smått otrevliga expediten fortfarande inte tid att hjälpa mig. Så jag la ner det och åkte hem igen. Hade sagt att jag skulle träffa en av mina nya klasskamrater idag, E.H, så jag knatade hem dit och hälsade på henne och hennes tre hundar. Det var jättemysigt att ha några hundar att gosa med lite, saknar ju dom där hemma så himla mycket..=/ Efter att vi snackat ett bra tag och gått en liten promenad så tackade jag för mig och gick upp till E.B (också en ny klasskamrat) och pratade med henne en timme:) Sen gick jag hem till älsklingen och lagade mat, och sen har jag pluggat och fixat naglarna och nu ser vi på Johan Falk-filmen. I morgon bitti är det dags att gå upp tidigt igen och gå till skolan. Och för en gångs skull så känns det inte särskilt jobbigt alls! Jag hoppas att själva floristiken går lite bättre den här veckan, och att jag kan börja tro på mig själv lite. Annat som står på schemat i morgon är att jag för det första ska ringa Östra i Göteborg och fråga om den hastiga tiden på onsdag, sen ska jag ner på kicks för ett andra försök att hitta en ny foundation, och sist men inte minst så ska jag försöka hitta en praktikplats. Jag hoppas ni får en bra vecka! Vovvarna som jag saknar<3

Love K

Uppdatering!

Nu är jag tillbaka efter ett ovanligt långt uppehåll. Anledningen till det är att jag börjat livet på riktigt känns det som:) Jag har haft så fullt upp med långa skoldagar, träning, nya kompisar och trötthet under veckan som gått så jag har knappt hunnit ha datorn igång. Men nu tänkte jag sätta mig här en stund och uppdatera veckan som gått, jag gör det i punkter så slipper det bli så rörigt;)

¤Som ni vet så började jag alltså floristutbildningen i måndags, och det känns jättebra! Läraren verkar lite egendomlig men det är alldeles för tidigt att döma folk efter en vecka, så jag tror nog att det släpper lite med tiden. Alla nya klasskompisar är hur trevliga som helst, och det känns så himla bra. Det märks att man kommit till en klass med vuxna elever, och inte gymnasielever där alla pratar skit om alla. På grund av att mitt självförtroende inte är det bästa så känns det mesta jag gör dåligt, jag har tyvärr alltid varit självkritisk. Men med nya trevliga vänner runt omkring mig så tror jag att även det kommer ge med sej =)

¤I tisdags drog dragkampen igång igen. Och det var superkul! Jag var inte dödstrött efter träningen för en gång skull. Visst var det jobbigt men inte så tufft som det har varit förut för min stackars kropp;) Men jag tror att det beror på att vi hade långa pauser mellan dragen, eller också är det min nya astmamedicin som hjälper till och gör det lättare. Jag hoppas det iaf:D

¤Under en lång tid har jag fått mer och mer eksem/utslag i ansiktet som för varje dag ser värre och värre ut, och nu är det fruktansvärt. Jag har bytt ansiktskräm i tron om att det är det som är felet. Men med ännu värre resultat. Och i förrgår hade jag fått som tre små brännsår runt ena ögat som gör skitont! När jag smörjer in ansiktet så svider och bränner det nåt hemskt. Ansiktet är nästan helt täckt av röda, prickiga eksem + dom små brännsåren. Igår kväll ringde mamma och pratade om en på hennes jobb som visat sej vara allergisk mot aluminium i smink, och då började vi prata om mitt smink. Och så tror jag nog att vi slog huvudet på spiken. Det är antagligen mitt smink som ger mig utslagen! Jag har varit sminkad nästan varje dag senaste tiden och det är väl därför eksemen blivit värre och värre. Min foundation är från i.d bare minerals och är jättebra rent utseendemässigt. Men det är ett ämne i som kallas bismuth, som är typ rester från tungmetaller som man gör arsenik av. Och det kan man vara allergisk mot. Pling!! Ända sen jag började med i.d-sminket så har det kliat i ansiktet, men jag har inte tänkt på det så mycket. Men nu ska jag inte använda det mer. Och jag är rätt så säker på att det kommer bli bättre då. Förut har jag aldrig reagerat på nåt sorts smink. Utan det var när jag började med det här som jag blev irriterad. Så i morgon ska jag ner till kicks och kolla efter en annan foundation till min stackars hud, och så hoppas jag att eksemen snart försvinner.

¤Igår när jag kom hem efter skolan hade det kommit en kallelse till läkarbesök (hos A på Östra), och tiden är på onsdag klockan elva. Förutom att tiden är med väldigt kort varsel, så ska det tas prover minst en vecka innan!:O Hur i helskotta har dom tänkt sej att det ska gå ihop då? Det måste ha blivit fel nånstans. Jag försökte få tag på nån på Östra för att fråga men alla hade gått hem för dagen. Så jag får ringa på måndag morgon och fråga vad dom pysslar med egentligen. Lite smått panikslagen så insåg jag också att jag kan inte ha en läkartid klockan elva.! Då missar jag ju hela dagen i skolan. Och eftersom att allt vi gör är praktiskt så vill jag inte missa för mycket. Som om inte det räckte så måste jag tydligen åka in till Östra och ta själva proverna en vecka innan. Och det vet jag inte hur jag ska fixa eftersom att det tar flera timmar och jag har verkligen inte tid. Halkar man efter en enda dag i skolan så är man rätt så rejält efter. Åååj.. Det är väl som F säger, att dom på Östra inte kan ta hänsyn till vad jag gör på dagarna. Men jag måste då försöka få en tid antingen på morgonen eller efter två. För då missar jag bara en halv dag. Klockan elva är absolut sämsta tiden för då måste jag åka halv nio och så är jag hemma igen vid fyra. + att två resor in till Göteborg blir sammanlagt 700 kr. Ja, jag får ringa på måndag morgon och försöka lösa detta.

Detta är lite av vad som hänt. Orkar inte skriva mer nu utan får ta det som det kommer. Jag hoppas att jag hinner skriva och uppdatera lite under nästa vecka, men jag kan inte lova nåt;P Jag ska även ta kort på allt jag gör i skolan och lite kommer jag dela med mig av här:) Idag har jag städat, duschat, lagat mat och nu ska jag snart ta ett fotbad. Jag känner mig väl värd att pysslas om efter den här veckan. För första gången sen jag var 16 år och blev sjuk så känns det som att det är det här som är livet. Det låter kanske konstigt på nåt sätt, men att ha vardagarna fullbokade och dessutom klara av det, är guld värt för mig!

Love K

Imorgon börjar allvaret.

Imorgon börjar allvaret, och ett nytt kapitel i mitt liv:) Jag förstår det inte än för jag ska ju till samma skola som jag redan varit på i fem terminer. Men väl där så ska jag flytta ner ett plan till vuxenutbildningens klassrum och börja "Grundutbildning i blomsterbinderi" tillsammans med elva nya klasskamrater och en ny lärare. Det känns kul, konstigt och spännande. Det är ju det här jag har kämpat för och jag hoppas att det blir bra! Håll tummarna för mig i morgon!!
Love K

Kallt.

Idag har jag verkligen försökt ta det lugnt och slappna av och ladda inför skolstarten. Jag börjar egentligen på måndag då jag ska börja grundutbildningen till florist och få nya klasskamrater:) Men det har inte slagit mig än. Mina "vanliga" klasskompisar börjar imorgon och jag ska också till skolan imorgon och träffa dem och fixa lite inför min skolstart och lägga upp en planering och lite sånt. Så för mig känns det helt som vanligt. Men på måndag börjar jag ett nytt kapitel i mitt liv, och det känns både konstigt och jättekul! Nog snackat om det så började jag denna dagen med en lång sovmorgon. Sen snaggade och friserade jag till älsklingen innan han åkte till jobbet. Jag gillar egentligen inte när killar är snaggade, men jag fattar att han inte tycker det är värt att ha en frisyr när han har mössa på sej från och till varje dag så att håret blir platt och fult i alla fall. Och så är han ju ganska så fin i det också;) När han åkt till jobbet så gick jag en promenad i kylan och blåsten, det var verkligen fruktansvärt kallt ute idag=/ Men vad gör man inte för lite matgrädde?;P Jag kan ju meddela att vi inte har nåt kylskåp förrän tidigast imorgon. Vi har alltså inte haft nån fungerande kyl sen vi kom tillbaka hit från Lima då den gick sönder. Men vi har fått låna en minikyl av en snäll kompis, och där går det in lite, lite mat i alla fall. Men deppigt är det. Vill ju storhandla mat så jag kan äta det jag vill. Nu får man leva på nödproviant liksom. Fast å andra sidan så var det ju tur att vi hade varit bortresta och inte hade hela kylskåpet fullt med mat.. Det är väl bara att hålla tummarna för att vi får en fungerande kyl imorgon. Men jag och tur är inte så bra kompisar, så jag förväntar mig inte så mycket.. Ikväll har jag städat ur julen, lyssnat på musik och kollat lite på tv. Nu ska jag sätta mig och läsa om buddism innan jag ska se på film klockan nio.

Love K

Säg den glädje som är långvarig..

Ja idag har det då verkligen varit en dålig dag. Den började bra med att jag sov länge i min egna, sköna säng, vilket var bra. Sen så hade vi ju ingen frukost hemma eftersom vi kom hit sent igår kväll. Utan jag klädde på mig och åkte ner på torget där jag köpte en banan och lite nötter. Sen uträttade jag lite ärenden på apoteket, life, bokaffären m.m. Ska börja med min nya astmamedicin ikväll som är i tablettform. Den kan ge illamående som biverkning, men jag hoppas inte att det blir så farligt.. Efter det så åkte jag hem igen och gick igenom lite post och så. Innan jag åkte ner till torget så hade jag plockat ur det lilla vi hade i kylskåpet, stängt av det, öppnat dörren och satt dit massa skålar och grejjer för att jag skulle frosta ur det totalt igen-isade frysfacket. Trodde att det skulle ta några timmar bara, men efter fem timmar så hade det fortfarande inte hänt nånting. Och vi skulle ju handla idag hade vi tänkt. När isen försvunnit så pass att det gick att ta bort luckan så var det is i hela frysfacket!! Några vackra ord passerade i huvudet och jag tänkte att det här blir ju inte klart idag precis! Men när F kom hem så kom han med den briljanta iden att vi tar en hammare och en skruvmejsel, och så hackar vi ur isen som är inuti frysfacket. Sagt och gjort så turades vi om att försiktigt hacka ur isen, vilket gjorde att det började droppa mycket mer, så då tänkte vi att fasen vad vi är smarta. Men säg den glädje som är långvarig.. När jag hackade för kanske tredje gången och F pratade i telefonen, så började det pysa!! Jag fick panik och ropade på F som kom rusande, men så slutade det pysa efter kanske tio sekunder. Vi fick ur all isen och kollade om det var nåt hål eller så, men det var det inte. Efter en stund så pös det igen i några sekunder, och F ringde sin brorsa och en annan som kan sånt här och hörde sej för. Och antagligen så är det freonläckage i kylskåpet. Isen som jag slog på rubbade antagligen nåt så att det blev en glipa. Jippi. Vi ringde nattjouren eftersom att vaktmästaren gått hem för dagen, och dom sa att vi skulle vädra ur lägenheten ordentligt och sova med fönstrena lite öppna, och så kommer vaktmästaren hit imorrn bitti och kollar. Och antagligen så byter dom ut kylskåpet. Kostnadsfritt hoppas jag eftersom att det är så gammalt. Avfrostningen gick alltså inte så bra. Och nån vidare ide att handla är det ju inte heller.. Så det blev en liten promenad till supermarket där F handlade bröd och jag smörgåsrån, och så mjukost till det. Bra frukost blir det imorrn alltså;) Och som om inte det räckte så lade jag mej i sängen för att vila lite, varav F kommer skuttande efter mej och slänger sej i sängen han också. Fråga inte hur det gick till, men vi skallade i alla fall varandra och det gjorde skitont! Har ett stort rött märke mitt i pannan vid hårfästet som antagligen blir en ordentlig kalle anka-bula.. Så den här kvällen slutade med trasigt kylskåp med freonläckage, ingen mat hemma och lätt hjärnskakning. Men det är väl bara att bita ihop och hoppas på en bättre dag imorgon.

Love K

Nytt år och önskningar.

Nytt år = Nya möjligheter!?

Jo visst är det sant, men möjligheterna ploppar inte upp från tomma intet bara för att det är nytt år. Dom kommer när dom kommer. Jag bestämde mej för att inte ha några nyårslöften tills i år. Jag vill bara få ordning på mitt liv. Det är allt jag vill. Hur det ska gå till är däremot en annan sak. Ordning på livet får man väl aldrig riktigt, utan jag menar mer att jag måste skärpa mej nu. Lägga mej i tid, äta bra mat, träna och ta hand om mig själv. Att önska mej ett friskare år är ingen idé. För hur mycket jag än vill nåt så är det kroppen som får sista ordet. Jag kan inte styra min sjukdom, men jag kan själv bidra till ett bättre mående. I alla fall mellan skoven. Men jag måste erkänna en sak, jag har faktiskt en önskan vad gäller 2010. Jag önskar att jag inte får skov i vår så att jag får ta studenten utan hamsterfejs.. Det kan nog låta ytligt, jag vet. Men studenten har jag kämpat för i snart fem års tid. Och när jag ser tillbaka på den dagen, så vill jag inte se foton på mej där det pga att ansiktet är bredare än studentmössan står sjukdom i pannan på mej.. Det är min önskan. Den kanske inte uppfylls, det vet jag. Men önska kan man alltid =).

Love K