Fet depression.

Jaha här sitter jag i lägenheten och stör mej på en stor fet fluga som surrar runt runt längs taket och flyger in i allt. Suck. Flyg ut samma väg som du kom liksom! Öhm ja.. Om man ska återgå till "normala" saker så kan ja säga att de blev ingen skola idag. Natten var jättejobbig, svettades som en idiot fast det var kallt i rummet och sov därför inte en blund. Och när jag vaknade hade jag ont i magen och huvudet bultar som vanligt. Fattar inte vad det beror på. Huvudvärken alltså. F sa igår att det kanske är min syn som ändrats så det kanske är värt att kolla upp det. Jag har gratis synundersökning ett tag framöver tydligen så jag kanske får gå ner och fixa en tid. Det är bättre att linserna/glasögonen är som dom ska än att jag ska äta en panodilask i veckan, kan inte vara så hälsosamt.. Så det är ju helt klart värt ett försök. Med tanke på mitt senaste inte allt för glada inlägg så kan jag säga att jag är ju absolut inte självmordsbenägen ifall nån undrar. Bara allmänt olycklig och trött på allt. Jag tror det är mycket min viktuppgång som orsakar den här depressionen. Det kanske låter fåfängt men jag ska försöka förklara. Förut när jag mått dåligt så har jag klätt mej i kläder som är fina och som jag trivs i, sminkat mej nästan varje dag och fixat håret och så. Då har jag inte sett sjuk ut eller känt mej särskilt sjuk heller, utan jag har ändå gillat mej själv när jag kollat mej i spegeln. Men nu när jag väger alldeles för mycket så vantrivs jag så fruktansvärt mycket med mej själv. Förut tyckte jag iaf om "utsidan". Men nu är inget bra. Jag hatar både insidan och utsidan. Och jag kan verkligen tänka mej att det låter fåfängt, speciellt om man inte är sjuk och har en insida som fungerar som den ska. Jag tror iaf att om man är sjuk så mår man bättre om man känner sej fin på utsidan. Det värsta är att jag vet inte hur jag ska klara av det här. Jag kan inte köpa nya kläder för det har jag inte råd med. Och nu har vikten ökat så mycket så jag känner mej inte fin i nått iaf. Visst kan jag sminka mej men det är inte heller lika roligt eftersom att jag ändå ser en helt annan människa i spegeln som jag inte alls tycker om. Igår kväll var en kompis till mej som är frisör här och klippte både mej och F, och jag måste säga att vi båda är snyggare än vanligt nu på huvudet iaf;) F fick en skitsnygg kortare frisyr där han kan ställa upp håret på huvudet, och på mej klipptes topparna av och så förändrades mitt allmänt utväxta hår med en snedlugg som jag är supernöjd med:) Så idag är jag för första gången på flera månader nöjd med nånting. Men det går över så fort jag ska utanför lägenheten och måste sätta på mej kläder som är för små.. Hemma springer jag runt i trosor och t-shirt för det passar. Men så fort jag ska nånstans kommer ångesten och paniken tillbaka.. Usch jag tycker det är så himla hemskt.. Nu måste jag föressten fråga en sak! För det är några stycken som kommenterat inläggen om min viktuppgång och skrivit att dom också gått upp mycket av kortison.
Så nu undrar jag två saker:
1. Det är snart tre månader sen som jag slutade med kortisonet och ändå fortsätter vikten stiga, har ni varit med om det för det känns inte normalt att vikten fortsätter klättra uppåt när det är tre månader sen jag slutade käka helvettes-pillrena?
2. Hur har ni lyckats bli av med vikten (om ni har lyckats med det..)? Min läkare sa att det skulle "rasa av" av sej självt men så verkar det absolut inte vara...
Jag hoppas att nån med kortisonerfarenhet svarar för jag mår verkligen dåligt av detta..
Nu ska jag diska och fixa iordning tills F kommer hem från jobbet. Då ska jag tjata mej till en promenad och så blir det gymmet eller yoga ikväll!
Love K