Skam den som ger sig.

Idag började jag dagen med att sitta i telefonkö till Fröja här i Stenungsund ett bra tag innan jag kom fram. Och den första tiden jag kunde få var I MITTEN PÅ JANUARI! Jag tänker inte vänta tills i januari med att ta ur den här jävla p-staven. Den ska ur innan jul om jag så ska ta ut den själv tänkte jag. Men efter att ha försökt övertala sköterskan ett tag så gav jag upp med rådet att ringa Kungälv eller Orust och be om hjälp. Skitsur ringde jag runt och försökte få tag på nån men det gick inte. Arg som ett bi satt jag här hemma och funderade på hur jag på bästa sätt skulle kunna ta ut den ur armen själv utan att göra fula ärr. Jag ringde mamma för att få prata av mej lite och hon tipsade om att jag kunde använda snittkniven jag använder till blommorna;) Haha;P När älsklingen som höll på och tvättade var färdig så åkte vi ner på torget för att hämta ut mediciner åt mej (blev 1085 kr.. suck..) och så skulle vi hämta mitt paket på posten. Det var första gången jag var ute på flera dagar och ååh så skönt det var. Men jag är i sämre kondition än jag trodde, det märks ju inte så mycket när jag går omkring här hemma på 33 kvadrat liksom.. I alla fall så gick jag in på Läkarhuset på torget och frågade om nån där kan ta ut staven men dom hade ingen som kunde det. Fröja ligger i samma korridor som Läkarhuset och efter lite övertalan från F så gick jag in dit och frågade om tid igen, om dom hade nån akuttid eller så. Men sköterskan sa bara att det finns tider i mitten på januari och att jag får vända mej nån annan stans. Och då hände det! Från ingenstans dök en liten djävul upp i mig;) För att ni ska förstå så kan jag säga att jag är alltid så himla snäll när det gäller läkare och sköterskor osv. Säger dom nåt så säger jag okej och tackar för mej typ, och sen när jag kommer hem är jag arg för att det inte blev som jag ville.. Och jag är absolut inte typen som tjatar eller liknande. Men nu bara kände jag att jag var tvungen att göra nåt. Jag orkar ju inte med den förbannade staven längre. Så efter tio sekunders övervägande (det kändes lite extra jobbigt för det stod massa människor bakom mej i kön som hörde vad jag sa..) så hörde jag mej själv säga; "-Men om jag försöker ta ut staven hemma och det inte går så bra. Ska jag åka till akuten då eller ska jag komma hit?" HAHAHA! Ni skulle sett sköterskan. Hon bokstavligen talat tappade hakan i marken. Och när hon återhämtat sej så sa hon att jag absolut inte ska ta ut den själv!! Varav jag säger med tårar i ögonen; "-Men vad ska jag göra då?" Och så darrade jag i läppen lite;) Sköterskan blev typ helt till sej så hon sa åt mej att "Lille vän" sätt dej i väntrummet så ska jag prata med dej snart. Så jag satte mej där på en stol och såg skitledsen ut medans jag spanade på sköterskan som stängde in sej i receptionsrummet med tre andra sköterskor och så diskuterade dom lite och tittade på mej allihopa (det var glasrutor mot väntrummet så vi såg varandra). Sen kom hon ut igen och bad mej följa med henne till ett rum. Och jag måste ha sett bedrövad ut för helt plötsligt så fanns det lediga tider;P Så nu har jag en tid den 16 dec! Wiiie!:D När jag kom ut från Fröja så brast jag ut i världens största smile och berättade allt för F, och älsklingens kommentar var (han jobbar inom sjukvården); "-Nu fick nån offra sin rast.";) Sen fick jag världens bamsekram och en high five. Glad som en lärka har jag varit resten av dagen fastän jag är hes och snorig och allmänt hängig. Jag är helt enkelt väldigt stolt över mej själv som vågade stå upp för mej själv och inte ge upp. Skam den som ger sig!
Love K