Manken har försvunnit..

Jag får börja med att be om ursäkt för mitt skrivuppehåll här på bloggen. Jag kan alltid skylla på december-stressen men ärligt talat så känns det inte som att jag haft nåt att skriva om. Eller egentligen har jag tusen järn i elden just nu men jag går runt som i en glaskula. Jag ser alla andra, jag gör det som står i almanackan men det känns som att jag bara stängt av. Off-knappen är intryckt. Jag läste mitt senaste inlägg där jag skrivit att min förkylning började bli bättre, vilket stämmer bra. Men magen däremot är inte vad den borde vara. Den började kännas dålig för en vecka sen och jag kan inte påstå att den är bra nu heller. Skolan har uteblivit den här veckan också förutom ett snabbt besök då jag bad om ursäkt för att jag var sjuk ungefär. Vilket resulterade i lite skäll från min handledare som alltid övertygar mej om att mår jag inte bra ska jag vara hemma och så tar vi allt som det kommer och löser det då. Jag fungerar ju tyvärr inte så.. Är jag inte i skolan får jag ångest och mår jättedåligt och känner mej som världens uslaste människa och som en svikare eftersom att de flesta lärare på skolan ställer upp för mej till 100% och hjälper mej och gör undantag på undantag för min skull. Det resulterar i att jag känner mej usel när jag inte kan ge tillbaks till 100%.. Magen och motivationen är det som satt stopp för mej den här veckan. Och nu är det bara fem dagar kvar tills skolan är slut för det här året. Om en vecka är det meningen att jag ska vara klar med alla mina kurser. Jag har ett stort arbete i religion som ska göras, ett prov i naturkunskap, ett prov i matte, två prov i samhällskunskap och fem prov i historia. På fem dagar. Hur ska jag hinna det? Det är egentligen inte jobbigt eller särskilt svårt, det är det att nu känns det definitivt som att tiden inte räcker till och då bara faller allt det som jag jobbat för. Mitt mål. Det är ingen ide att sätta upp mål och förvänta sej saker, då blir man bara besviken. Saken är den att det här skulle jag ha hunnit med. Jag hade god tid på mej. Tills min kropp fick säga sitt. Och där sket det sig, precis som vanligt.! Hade jag inte blivit sjuk så hade jag klarat det galant. Jag vet att jag kan plugga när jag är hemma, som nu i helgen. Det är bara det att motivationen finns inte. Jag sitter med böckerna uppslagna framför mej och bara stirrar i tomma intet. F säger att latmasken tagit mej. Men jag tror inte det är det som är problemet. Jag kan bara jag lägger manken till. Problemet nu är att manken försvunnit.. Nu ska jag se på idol-finalen.
Hejja Calle!
Love K