Här är några bilder på en stor kistdekoration som jag, E och M gjorde i skolan i tisdags. Fast jag kallar det "stor igelkott";P
För övrigt så knatar det på. Var i skolan i måndags och tisdags. Igår stannade jag hemma för jag var så fruktansvärt trött, jag sover knappt alls på nätterna. Tänkte sova ikapp lite men det gick inte alls. Utan jag städade och plockade och pluggade lite. När F kom hem tjatade jag med honom ut på en långpromenad. Det var skönt men mådde skit hela kvällen efteråt.. Idag var jag till Östra och tog prover. Allt tog jättelång tid och jag kom iväg alldeles för sent och allt bara krånglade. Så jag hann inte till skolan idag heller. Suck. Men i morgon ska jag ta mig tusan dit. Då har vi botanik hela dagen, ska bli spännande att se vad det är för något. Pratade med sjuksyster A idag också om lite olika saker. Har fått svamp i munnen (igen) så det skulle jag få medicin för. Sen pratade vi om hur det går med puri-netholen. Hittills tycker jag inte att jag märker av det. Men jag äter ju en pytteliten halv tablett om dagen så det är ju inte så konstigt. På lördag dubblar jag dosen och då märker jag nog av biverkningar om jag får några. Dosen ska ökas en gång till sen, och jag hoppas att det kommer gå bra:) Min vikt har kommit upp i fokus igen. Den senaste kortison-kuren resulterade ju i tio kilos viktuppgång, och det var i juli förra året. Och fast jag har tränat och ätit bra hela hösten så har jag inte lyckats gå ner ett gram av dom kilona. Utan jag har vägt stadigt 72 kilo, vilket är alldeles för mycket för mig. Jag är bara 163 cm lång (kort:P) så min normalvikt ligger på ca 63 kg. Nu har jag ätit halva den här kortison-kuren, trappade ner till 15 mg idag och har alltså tre veckor kvar. Igår morse vägde jag mig och såg att jag nu väger 75 kilo. Jag har alltså ätit kortison i tre veckor och gått upp tre kilo till. Fan i helvettes jävla skit!! Syster A sa det att det går ju tyvärr inte att göra så mycket åt. Många går upp i vikt av kortison. Utan jag får äta klart den här kuren och så försöka gå ner igen när kroppen är i balans igen. Men jag kan inte. Det är det som är problemet. Det känns som att jag försökt allt och inget händer. Så dåligt som jag mår psykiskt av detta så blir allt till en ond spiral. För när jag mår psykiskt jättedåligt så blir magen också dålig. Och så får jag ett skov, med det kortison, och så blir jag ännu tjockare och mår ännu sämre. Därför kräver jag hjälp!! Jag sa det till syster A. Nån måste hjälpa mig! Jag måste gå ner i vikt igen så att jag kan leva igen och ha på mig mina kläder. Det är inte lite tröttsamt att ha samma tröja (den enda som passar) på sig varje dag och aldrig känna sig fin eller få resultat av all träning. Hon skulle prata med en dietist som jobbar på gastroavdelningen och fråga om hon kunde ha ett samtal med mig. I vanliga fall funkar det inte så men hon skulle se om det gick att göra ett undantag. Jag sa det till mamma när jag pratade med henne idag. Att okej om jag varit rik. Då hade jag kunnat skaffa en personlig tränare som kan hjälpa mig + nån annan som kan hjälpa mig med maten. Saken är ju den att jag är fattig student så det blir ju inget av med det.. Jag måste ha hjälp men jag vet inte vart jag ska vända mig och vad jag ska göra. Deprimerande.. En enda sak vet jag då. Att efter den här kortison-kuren så tänker jag inte stoppa i mig en enda kortisontablett till förrän min vikt ligger under 65 kilo. Så är det bara. Jag skiter mig hellre ner i vikt i så fall. Jag vet att det låter barnsligt men det har gått så himla långt nu och jag orkar verkligen inte längre. När man är sjuk som jag så borde kanske själva sjukdomen ligga i fokus. Jag kan tänka mig att jag framstår som ganska ytlig. Men när insidan på kroppen sviker en, så är det bara utsidan som man själv kan rå över. Och det är jätteviktigt för mig. Jag vill vara fin i håret, jag sminkar mig gärna när jag ska nånstans, och sist men inte minst så vill jag se sund ut. Jag behöver inte vara smal. Det är inte där det sitter. Jag vill bara se vältränad och sund ut. Så nu när jag tappat kontrollen över även utsidan så har det blivit för mycket. Jag ligger på 13 kilo i övervikt, ansiktet är svullet, håret är risigt som ett skatbo och jag är inte jag ens på utsidan längre.. Vet inte om nån fattar hur jag menar men så är det i alla fall..
Love K
För övrigt så knatar det på. Var i skolan i måndags och tisdags. Igår stannade jag hemma för jag var så fruktansvärt trött, jag sover knappt alls på nätterna. Tänkte sova ikapp lite men det gick inte alls. Utan jag städade och plockade och pluggade lite. När F kom hem tjatade jag med honom ut på en långpromenad. Det var skönt men mådde skit hela kvällen efteråt.. Idag var jag till Östra och tog prover. Allt tog jättelång tid och jag kom iväg alldeles för sent och allt bara krånglade. Så jag hann inte till skolan idag heller. Suck. Men i morgon ska jag ta mig tusan dit. Då har vi botanik hela dagen, ska bli spännande att se vad det är för något. Pratade med sjuksyster A idag också om lite olika saker. Har fått svamp i munnen (igen) så det skulle jag få medicin för. Sen pratade vi om hur det går med puri-netholen. Hittills tycker jag inte att jag märker av det. Men jag äter ju en pytteliten halv tablett om dagen så det är ju inte så konstigt. På lördag dubblar jag dosen och då märker jag nog av biverkningar om jag får några. Dosen ska ökas en gång till sen, och jag hoppas att det kommer gå bra:) Min vikt har kommit upp i fokus igen. Den senaste kortison-kuren resulterade ju i tio kilos viktuppgång, och det var i juli förra året. Och fast jag har tränat och ätit bra hela hösten så har jag inte lyckats gå ner ett gram av dom kilona. Utan jag har vägt stadigt 72 kilo, vilket är alldeles för mycket för mig. Jag är bara 163 cm lång (kort:P) så min normalvikt ligger på ca 63 kg. Nu har jag ätit halva den här kortison-kuren, trappade ner till 15 mg idag och har alltså tre veckor kvar. Igår morse vägde jag mig och såg att jag nu väger 75 kilo. Jag har alltså ätit kortison i tre veckor och gått upp tre kilo till. Fan i helvettes jävla skit!! Syster A sa det att det går ju tyvärr inte att göra så mycket åt. Många går upp i vikt av kortison. Utan jag får äta klart den här kuren och så försöka gå ner igen när kroppen är i balans igen. Men jag kan inte. Det är det som är problemet. Det känns som att jag försökt allt och inget händer. Så dåligt som jag mår psykiskt av detta så blir allt till en ond spiral. För när jag mår psykiskt jättedåligt så blir magen också dålig. Och så får jag ett skov, med det kortison, och så blir jag ännu tjockare och mår ännu sämre. Därför kräver jag hjälp!! Jag sa det till syster A. Nån måste hjälpa mig! Jag måste gå ner i vikt igen så att jag kan leva igen och ha på mig mina kläder. Det är inte lite tröttsamt att ha samma tröja (den enda som passar) på sig varje dag och aldrig känna sig fin eller få resultat av all träning. Hon skulle prata med en dietist som jobbar på gastroavdelningen och fråga om hon kunde ha ett samtal med mig. I vanliga fall funkar det inte så men hon skulle se om det gick att göra ett undantag. Jag sa det till mamma när jag pratade med henne idag. Att okej om jag varit rik. Då hade jag kunnat skaffa en personlig tränare som kan hjälpa mig + nån annan som kan hjälpa mig med maten. Saken är ju den att jag är fattig student så det blir ju inget av med det.. Jag måste ha hjälp men jag vet inte vart jag ska vända mig och vad jag ska göra. Deprimerande.. En enda sak vet jag då. Att efter den här kortison-kuren så tänker jag inte stoppa i mig en enda kortisontablett till förrän min vikt ligger under 65 kilo. Så är det bara. Jag skiter mig hellre ner i vikt i så fall. Jag vet att det låter barnsligt men det har gått så himla långt nu och jag orkar verkligen inte längre. När man är sjuk som jag så borde kanske själva sjukdomen ligga i fokus. Jag kan tänka mig att jag framstår som ganska ytlig. Men när insidan på kroppen sviker en, så är det bara utsidan som man själv kan rå över. Och det är jätteviktigt för mig. Jag vill vara fin i håret, jag sminkar mig gärna när jag ska nånstans, och sist men inte minst så vill jag se sund ut. Jag behöver inte vara smal. Det är inte där det sitter. Jag vill bara se vältränad och sund ut. Så nu när jag tappat kontrollen över även utsidan så har det blivit för mycket. Jag ligger på 13 kilo i övervikt, ansiktet är svullet, håret är risigt som ett skatbo och jag är inte jag ens på utsidan längre.. Vet inte om nån fattar hur jag menar men så är det i alla fall.. Love K
Vilken fin kistdekoration! Snygga nejlikor! Måste vara väldigt kul att jobba med blommor, att bli florist :)
SvaraRaderaHoppas du snart känner av en förbättring av den nya medicinen! Du mår inte illa av den än i alla fall? Jag har nu börjat äta Imurel på morgonen istället, för att se om det hjälper mig sova bättre, och har klarat det utan att må illa :)
Jag känner med dig i viktproblemen. Jag har alltid varit "stor" jämfört med andra, och när jag började med kortison kom kilona krypande ännu mer än förut, och det verkar inte gå att få bort dem trots att jag varit kortisonfri sen september. Väger nu 73 kg till mina 168 cm. Jag tycker du gör rätt i som söker dietisthjälp! Nästa gång jag ska till läkaren tänker jag be honom skriva remiss till dietist och kurator. Tycker det är enormt svårt att hantera de ständiga besvikelser som Crohns för med sig. Ena dagen funkar en medicin, nästa inte. Jag har alltid varit en sådan som trösäter, och nu när jag blivit sjuk så tröstäter jag förståss. Behöver hjälp att sluta med det. Kortison tänker jag inte ta igen. Det hjälpte mig knappt, fick mig att gå upp i vikt och få grå starr. Nej, aldrig mer. Har du fått testa Remicade? Det har gjort underverk för mig!
Blev en lång kommentar det här, hoppas du orkat läsa ;) Ha en trevlig helg och lycka till med medicin-ökningen!
Hejsan!
SvaraRaderaJa men de e ingen fara, jag läser;D Tack så mycket, det är jätteskoj faktiskt! Jag är glad att du "följer mej" och ger mej tips och råd och stöd:) Tycker vi verkar ganska så lika och jag skulle tycka det var kul att ha lite mer kontakt med dej om du har lust? Min mejladress är octoberbabe_89@hotmail.com Så om du vill skicka gärna ett mejl så kanske vi kan höras lite mer, o inte bara här i bloggen:) Ha en trevlig helg du med!! Kraaamar
Godkväll
SvaraRaderaKänner verkligen igen mig i kortison historian. jag gick upp 12 kg förra året och det är ju sjukt svårt att gå ner dom igen. fick en riktig panik attack när ja stod o provade kläder för ett tag sen. är inte van vid en sån här kropp :( ingen mer kortison detta året har jag sagt hoppas bara att de håller också. Man borde få ngt bidrag till träningskort eller att få komma till ngn som kan hjälpa en med problemet...
Kram
Ja usch vad hemskt det är:( Man går upp i rasande fart och sen är det stopp. Själv ligger jag i vanliga fall väldigt stabilt i vikt, vilket gör det ännu svårare att gå ner. Som jag skrev nyss så ska jag till en dietist på torsdag för att få hjälp. Så får se vad hon säger, om hon tar mej på allvar. Det är det värsta tycker jag. Att ingen tar en på allvar. Läkaren säger typ att det bara är bra att man väger mycket, ifall man får ett skov och går ner. Då finns det liksom lite att "ta av". Dom tänker inte på att man själv mår så psykiskt dåligt att man, som du skriver, får panikattacker och knappt kan gå utanför dörren vissa dagar för att man mår så dåligt över sig själv. Jag hoppas att du slipper äta kortison det här året! Och om jag får bra tips och råd av dietisten på torsdag så lovar jag att skriva ett inlägg om allt här på bloggen, för det är uppenbarligen fler än jag som behöver hjälp med detta. Och det där med bidrag till träningskort vore inte dumt tycker jag;) Ja hoppas att du mår okej tjejjen! Kramar
SvaraRadera